motsatser
Som två motsatser,
Som aldrig var menade för varann.
Dom visste att det var en omöjlighet,
Men kunde inte motstå längtan som brann.
Trots att det var förbjudet,
Stod dom tillsammans den där natten i hamnen.
Hon skulle ha gjort vad som helst,
För att fått stanna där i den varma famnen.
Dom behövde mörkret,
För att lättare glömma deras verklighet.
Gamla minnen tycker upp,
Klarar bara av att träffas i hemlighet.
Det tar på hennes krafter att kunna stå emot,
Varje gång hennes blick möter hans.
Handlar det om en sista gång,
Eller om en ny chans?
Varför den plötsliga närhet,
Förvirrad som hon redan är.
Lägger skulden på sig själv,
Hon lät det bli såhär.
Så fort dom släpper taget,
Och går åt varsitt håll.
Känns det som att hon lurat sig själv,
Och backat ett steg närmare noll.
Inga frågor blev besvarade,
Inga frågor försvann.
Som två motsatser,
Som aldrig var menade för varann.
