foundmee

Jag vill så gärna finnas där,

Hålla dig i handen.

Allt som en gång fanns,

Rinner sakta ut i sanden.

Jag gav dig mitt löfte,

Jag håller mina ord.

Du sa att ingen skulle veta,

Att ingen förstod.

Jag vill att du ska lyssna,

På det stöd jag kan ge.

Men hur ska ord kunna stötta,

Kunna få dig att le?

Jag kan inte mer,

För du ger mig ingen chans.

Vad ska jag göra,

När jag inte kommer någonstans.

Det enda vi har,

Är tilliten till varann.

Jag önskar man kunde stoppa,

Sanden som rann.

Ibland svider sanningen,

Sliter och tär.

För sanningen är den,

Att jag kommer alltid finns här.