foundmee -

Och jag tänker hur det skulle vara, om jag sa "en sista gång"

Kanske tänkte jag på det, kanske var det något som for fram och tillbaka i mitt huvud hela den kvällen. Kanske var det otroligt svårt att släppa känslan, för det var ju trots allt han, han, här och nu, i ett helt annat liv. Det var så mycket som hade förändrats, men han sa att jag såg precis likadan ut. Han sa att jag inte hade förändrats, fast att jag var en helt annan människa nu. Kanske höll jag mig, kanske tänkte jag att "jag ska inte, inte igen". Kanske kysste han mig, kanske besvarade jag den. Kanske sa vi ingenting om det, kanske lät vi det bara vara. Kanske låtsades vi som att det var någonting helt naturligt. Naturligt att vi skulle vara de som aldrig säger något, bara låter allting vara tills tiden slätar ut det vi gjort. Kanske var det till och med besvärande att möta hans blick, för den släppte som aldrig taget.

Och jag berättade aldrig, och du frågar inte. Förmodligen skulle du inte ens bry dig. Och jag tänker bara hur lätt det skulle var att lämna det och dig just nu. Nu när jag har något som kan uppehålla mina tankar lite. Hur hemsk jag är som ens tänker så. För jag har ingenting, ingenting som skulle kunna uppehålla mina tankar. Inget som skulle stanna kvar, inget som skulle få mig att våga stanna kvar. Och jag tänker hur det skulle vara, om jag sa "en sista gång". Sa en sista gång för en sista gång. Om jag satte ett slut. Hur det skulle kännas att få somna vid din sida, bara en sista gång. Och jag har försökt så många gånger. Det är som att det har hänt och sedan har det bara försvunnit, som om orden suddades ut, som om någon ändrade det som redan var färdigskrivet på vår historia.

Allt blir som en ond cirkel och jag vill inte höra av dig. Hör inte av dig till mig ikväll, skriv inte i veckan. Träffa mig aldrig igen och låt mig ha ont för att sängen känns så kall och stor. Låt mig känna ensamheten utan att du ska finnas där och göra den större. Hitta bara någon annan ikväll.

2013-01-30 @ 22:56:00 Permalink allt som bara är Kommentarer (0) Trackbacks ()

will you wait for me until someone comes

This is how to do it.
Make me forget,
then remind me again.

-----------------------------------------------------

how to let go of the unsolved

2013-01-22 @ 18:42:52 Permalink allt som bara är Kommentarer (0) Trackbacks ()

strawbear

Please pick me up,
On my long walk back home.
Gimme something to eat,
For I am weak to my bone.
Hold me tight in your arms,
Gimme glimmers of hope.

Do not love me though,
Do not love me though,
Do not love me though.

Let me lay in your bed,
Talk of things you don't know.
Take the clothes from my back,
And make love to me slow.
And your free to think of,
All you feel and let go.

Do not tell me though,
Do not tell me though,
Do not tell me though.

Introduce me to friends,
Make excuses for me.
I will tug on your coat,
When I'm ready to leave.
Please don't let me stop you,
From thinking you are free.

Do not fall for me,
Do not fall for me,
Do not fall for me.

/ Keaton Henson

2013-01-19 @ 22:56:17 Permalink låttexter som är som skrivna för mig Kommentarer (0) Trackbacks ()

Som om det vore den enda sidan av sig själv som hon vågade ge honom

Det är som om natten vore deras. Som om mörkret och stjärnorna vore deras just för i natt. Musiken tystnar och det enda hon hör är hans andetag. Det enda hon känner är hur hans bröstkorg långsamt rör sig upp och ner och hon försöker att andas i hans takt, men det är som att hennes lungor behöver mer syre än vad hans behöver. Det är som om hon behöver mer av nuet än vad han gör, han som bara ligger där och blundar och andas och låter bröstkorgen röra sig upp och ner. Hon försöker att ta in varje minsta lilla centimeter av hans närvaro, försöker att endast finnas i nuet och känna värmen från hans hud. Hon försöker hålla sig vaken, hålla sig vaken för att ha fler sekunder att minnas från när hon ligger med huvudet placerat så att det känns som att hela världen vibrerar varje gång hans hjärta slår. För varje gång han ser på henne, varje gång det bara är de två och han tittar på henne som om han vill säga henne någonting med blicken, då kan hon inte låta bli att le. Hur många gånger hon än biter sig i läppen så är det inte tillräckligt för att skjuta bort alla lyckokänslor som får hennes mungipor att blotta hennes tänder. Då kan hon inte tänka på annat än på nuet, då kan hon inte se mer än hans ögon, som om hans ögon vore hela världen. Då kan hon inte hålla kvar blicken så länge som hon gör när han sover, för när han är vaken, när han tittar tillbaka, då är det alltid hon som viker med blicken. Fortfarande leende så vrider hon på huvudet, som för att hon skäms över att hon ler, som om hon inte vill att han ska se det, trots att han har sett det så många gånger förut. Hon förstår inte var alla lyckliga känslor kommer ifrån när han ser på henne, hon förstår inte varför. Som om varje sekunds uppmärksamhet av honom gör att hon inte kan låta bli att le, som om det vore den enda sidan av sig själv som hon vågade ge honom. För aldrig har han mött hennes blick när den varit förtvivlad, aldrig. Aldrig när den varit djup eller när den känt någonting, någonting annat än det här. Vad nu det här är. Men trots alla försök att hålla sig vaken när han sover, kan hon inte låta bli att låta tryggheten vagga henne till söms i hans famn. Trots alla försök till att endast finnas i nuet, kan hon inte stoppa tankarna som för henne ifrån honom när han inte ser på henne, när han tittar åt ett annat håll eller när han blundar med hennes huvud på sitt bröst. Trots att han håller om henne, kan hon inte låta bli att krypa närmre, hålla hans hand lite hårdare. För snart blir det morgon, snart släpper de taget.

2013-01-12 @ 20:17:00 Permalink allt som bara är Kommentarer (0) Trackbacks ()