I en rödmålad stuga vid havet
Du ler, glad över att se mig. Ingen är i närheten när du kysser mig och jag förvånas över initiativet, trots att du kysste mig hela förgående natt. En natt i juli i ett litet rum i en rödmålad stuga vid havet. I en strulig säng som var större än min egna. Du har armen om min midja för att markerar att jag är din, visar det för hela världen. Din, din, din. Jag försöker smaka på ordet i munnen, formar läpparna utan att det kommer något ljud. Din. Du öppnar dörren och släpper mig, inte med blicken men med din beskyddande arm och låter mig smälta in i sällskapet istället för att vara hon som är med dig, trots att alla redan visste att jag var det.
Vi går hem under morgonens tidiga timmar efter en kväll full av skratt, älskar till ljudet av låtar som berör varje partikel i rummet. Hur nära du än ligger, hur mycket du än ger mig av dig själv, så vill jag bara ha mer. Jag vill ha dig, varje liten del av dig. Jag vill ha dig rinnandes i mitt blod, någonstans där jag kan bevara dig för alltid. Du leker med mitt hår och stryker mig längs armen, säger att du önskade att jag kunde stanna inatt. Timmarna försvinner där jag ligger med huvudet på din arm och pratar om livet och plötsligt är det morgon igen och du följer mig till dörren då jag går, kysser mig ömt på munnen.
Veckan flyger iväg, varenda dag spenderandes tillsammans. Vi skrattar, bygger kojor i din säng, äter godis och läser gamla kärleksbrev du sparat sedan mellanstadiet. Vi klär av varandra, jävlas, kittlas och pratar om livet, förlorade i nuet. Vi går på shower, dricker öl, hjular i natten och lyssnar när Staffan spelar gitarr. Vi tittar på varandra och ler genom vimlet av fulla människor på puben, när jag sitter och diskuterar med din vän. Vi duschar, pratar om framtiden och föreställer oss ironiskt den tillsammans. Vi umgås med dina vänner, kör beerpong, går promenader i natten. Du brottar ner mig och pussar mig tills jag inte får någon luft, skrattar och stannar upp för att se på mig med dina vackra ögon innan du rufsar till mitt hår. Du väcker mig med frukost på sängen och kysser mig på pannan innan du försvinner till jobbet. Jag går runt i dina tröjor och du skrattar åt mina sömniga ögon som inget annat vill än att drunkna i dina för en stund.
Du kysser mig i regnet framför dina vänner när jag kommer och plötsligt känns atmosfären omkring oss så skör. Det är min sista natt och våra ironiska fasader rasar litegrann. Vi älskar och håller om varann hela natten, bara du och jag, våra tankar och tyst värmande musik. Du kysser mig på halsen och säger att jag är vacker. Du håller mig i handen och vi ser in i varandras ögon utan att säga ett ord. Också ligger vi så, flera timmar ligger vi så, du stryker min nakna rygg och jag drar handen genom ditt lockiga hår. Vi kysser varandra som om varenda kyss vore den sista och du säger att du kommer att sakna mig. Du funderar ut sätt vi kan ses på igen, så snart som möjligt säger du. Det finns så mycket jag vill säga som jag inte säger, för hur kan man fastna för någon på så kort tid? Och vi som var allt annat än rätt för varandra egentligen. Det börjar bli morgon igen och om några timmar så lämnar jag staden där du bor och vi båda vet att jag måste gå. Du följer mig ut på bron och där står vi bland tysta, mörka stugor och håller om varandra. Kysser varandra. Och det är för svårt att säga hejdå så vi säger bara "vi ses". Kanske för att det var lättast så, kanske för att vi menade det på riktigt.
Och jag cyklar hem med ett tomt inre och försöker förgäves att inte tänka på dig och att jag snart befinner mig flera flera mil härifrån. Hur ska jag kunna glömma att jag träffat dig och gå tillbaka till allt det som väntar mig där hemma? Du har förstört någonting, någonstans inom mig.
