något oidentifierbart
Det finns någonting, någon slags dragkraft, en glöd. Någonting som ligger där och pyser, varmt och tyst. Och kanske är det för att det finns någonting hos dig som jag inte tycker om, som gör att jag inte kan motstå att vilja ha dig. Dig och dina läppar mot mina. Dig och din hud mot min. Vi skulle väl aldrig erkänna det, men vi dras till varandra, diskret och utan att någon får veta det. Är det spänningen vi söker? Hur skulle jag kunna neka lusten som fyller min kropp när du kysser mig, när du drar mig intill dig och kysser mig till ljuset av morgonens tidiga timmar. Känns det alltid såhär när du kysser någon, någon som spenderar natten i din säng? Kanske är det bara alkoholen, bara lusten efter sex, för aldrig har vi delat något annat. Kanske är det ingenting utöver det vanliga, kanske finns det något, något litet som är oidentifierbart. Kanske ville jag endast ha dig för att jag tror att jag inte kan få dig och kanske ville du ha mig för att jag var ett lätt byte. Och jag satte mycket i spel den kvällen, jag offrade något som skulle kunna vara en trygghet för mig, bara för den lusten. För den glöden och för den kicken. Har den alltid funnits där, glöden? För jag vet hur du har frågat om jag velat följa med dig förr, men jag lät det aldrig gå så långt. Inte förrän alkoholen dränkte mitt förnuft en natt långt tillbaka i tiden.
Och jag vaknar med dina armar runt om mig, med din nakna, varma hud mot min. Ljuset letar sig in genom dina persienner och någon försöker febrilt att nå dig. Men du bara ligger där, andas tungt och rycker lite i sömnen. Nu är det morgon och jag klär på mig och säger att jag borde gå. Och det är någonting speciellt med dina kyssar, de möter mina läppar så ömt den sena morgonen i staden där vi bor. Du drar mig intill dig och sedan går jag ut ur din dörr med ett trassligt hår och samma kläder som igår, kanske för att aldrig komma tillbaka igen.
