Fan mig som stannar kvar hos honom som inte behöver mig
Fan dig som kom in i min värld. Fan er som sades se någonting. Fan mig som bara vill ha de jag inte kan få. Fan han som finns här till och från för att försöka få mig att le och långsamt gå på hans lögner, hans inövade repliker. Fan dig som hör av dig mitt i natten för att påminna mig om att du finns kvar. Fan mig som peppar någon till att göra något som gör ont i hjärtat mitt. Fan mig för att jag stannar kvar hos honom som finns här, hos honom som inte behöver mig. Fan dig som inte finns för mig men som är så jävla fin. Fan mig för att jag sitter uppe mitt i natten medan staden sover. Fan mig som tänker på det omöjliga, som känner något jag inte borde känna. Fan han som förmodligen inte bryr sig ett dugg. Fan mig som bryr mig, fan mig som inte får bry mig. Fan mig som är så rädd för att bli ensam. Fan mig som medvetet river i mitt eget bröst. Fan mig för att jag inte är tillräcklig. Fan mig för att jag inte vågar prata med någon. Fan han som inte svarar när jag skriver. Fan han som ljuger mig rakt upp i ansiktet. Fan dig att du skriver. Fan.
Kommentarer
Trackback
