som för att lugna just för nu

Jag kan inte se himlen ifrån mitt rum. Kanske är det därför nätterna känns så tunga?
Staden är tyst ikväll, allting ligger stilla. Är det stunder som dessa man säger att staden sover? Jag kunde inte låta bli att gå förbi, titta om det du ristade in i bordet en gång för länge sedan stod kvar. Det känns som nyss, trots att många månader har passerat sedan dess. Där stod det, som om det vore igår. Jag kunde inte låta bli att le lite. Le åt vackra minnen som susade förbi. Jag vet inte vad jag känner, vet inte vad jag borde känna, vad jag ska känna. Det är som om någon lagt en duk över bordet där vi dukat upp alla förvirrade känslor, som för att lugna just för nu.
Benen styr, omväg på omväg för att komma hem. Det är så skönt här ute, så tyst och behagligt. Fönstren hemma är mörka och jag drar mig för att gå in. Lägger mig på asfalterad, lutande uppfart. Molnen rör sig med sådan ro att hela kroppen flyter med. Jag skulle kunna ligga här hur länge som helst, helt oberoende om omvärlden. Se natten gå till dag
Jag kan inte se himlen ifrån mitt rum. Kanske är det därför nätterna känns så tunga?

Staden är tyst ikväll, allting ligger stilla. Är det stunder som dessa man säger att staden sover?
Jag kunde inte låta bli att gå förbi, titta om det du ristade in i bordet en gång för länge sedan stod kvar. Det känns som nyss, trots att många månader har passerat sedan dess. Där stod det, som om det vore igår. Jag kunde inte låta bli att le lite. Le åt vackra minnen som susade förbi. Jag vet inte vad jag känner, vet inte vad jag borde känna, vad jag ska känna. Det är som om någon lagt en duk över bordet där vi dukat upp alla förvirrade känslor, som för att lugna just för nu.

Benen styr, omväg på omväg för att komma hem. Det är så svårt att förklara, det är så skönt här ute, så tyst och behagligt. Fönstren hemma är mörka och jag drar mig för att gå in. Och där jag ligger på den asfalterade, lutande uppfarten, ser jag på molnen som rör sig med sådan ro att hela kroppen flyter med. Jag skulle kunna ligga här hur länge som helst, helt oberoende om omvärlden. Se natten gå till dag. Märker någon om jag inte kommer hem ikväll?

Jag kan inte se himlen ifrån mitt rum. Kanske är det därför nätterna känns så tunga?

stay

Its ages
ago,
Or last
we don't know,
That
night you said
Do you
want to come to the party
With me
I was
over the top,
It was up
the most,
I used
to smash your dolls
It was
surreal that we were going to Sarah's.
Although
everybody knew how it would end up
With me
Chorus
You saying
please, sayin' stay, stay, stay with me,
Stay,
stay with me you don't have to go, yet
verse 2
Those suburban
nights
Couples
holding tight
The late
is vogue, everyone was hotter than Madonna
Me home,
by the phone
Not a single
tone, it was the way I did it all, four blocks down to learn the cold
If you
love someone you should not let it show
Oh no
Chorus
But I said
stay, stay, stay with me
Stay,
stay with me.
You don't
have to go yet,
Come on,
Stay, stay, stay with me,
stay, stay
with me.
You don't
have to go yet.
Bridge
How you doing
now?
I said
it's been a while, and I'm fine.
You said,
are you happy, but are you happy
Wait,
wait, just wait, don't tell me your in love
oh no
Chorus
Come on stay,
stay, stay with me
Stay, stay
with me you don't have to go yet,
Stay, stay,
stay with me,
Stay,
stay with me you don't have to go ye
förälskad i denna berörande låt:

Its ages
ago,
Or last
we don't know,
That
night you said
Do you
want to come to the party
With me
I was
over the top,
It was up
the most,
I used
to smash your dolls
It was
surreal that we were going to Sarah's.
Although
everybody knew how it would end up
With me

You saying
please, sayin' stay, stay, stay with me,
Stay,
stay with me you don't have to go, yet

Those suburban
nights
Couples
holding tight
The late
is vogue, everyone was hotter than Madonna
Me home,
by the phone
Not a single
tone, it was the way I did it all, four blocks down to learn the cold
If you
love someone you should not let it show
Oh no

But I said
stay, stay, stay with me
Stay,
stay with me.
You don't
have to go yet,
Come on,
Stay, stay, stay with me,
stay, stay
with me.
You don't
have to go yet.

How you doing
now?
I said
it's been a while, and I'm fine.
You said,
are you happy, but are you happy
Wait,
wait, just wait, don't tell me your in love
oh no

Come on stay,
stay, stay with me
Stay, stay
with me you don't have to go yet,
Stay, stay,
stay with me,
Stay,
stay with me you don't have to go yet



så många illusioner, av vad som kunde ha blivit

Hon minns det så väl, när han låg där på hennes golv, som en nykomling som snubblat in i hennes värld. De var så unga då. Så osäkra, naiva och oerfarna. Det var samma natt som han rörde vid hennes hår för första gången. Samma gång som de skrattade tillsammans i mörkret, samma gång som han lät henne drunkna i hans ögon, samma natt som deras läppar möttes för första gången.
Hade det varit verkligt för honom, eller hade han bara varit lika ensam som hon varit?
Var det bara deras läppar som möttes den natten, eller var det början på någonting oförglömligt?
Han söker hennes hand och tysta tillsammans passerar de stadens alla gator. Tänker han lika mycket som hon gör? Njuter han av nuet precis som hon gör?
Han ler, kysser henne och säger att han inte vill åka ifrån henne, bara någon månad innan han inte kan se henne i ögonen längre. Bara någon månad innan han möter henne på stan, vänder sig mot hennes vänner och ger henne inte så mycket som ett “hej”.
Hur kunde han känna så mycket? Hur kunde han känna som hon?
Han som flydde ifrån ett avslut, men vägrade att ta del.
Hur kunde han bryta ihop, när hon efter månaders väntan gick vidare?
Han som valde att låta henne gå.
Hur kunde han sägas älska, något som kunde ha setts som “aldrig ha varit på riktigt“?
Han som aldrig visade sin ångest.
Hur kunde han känna så mycket? Hur kunde han känna som hon?
Så många drömmar hon drömde om honom, så många tankar han fick.
Så många ord och så många illusioner, av vad som kunde ha blivit.
Hon minns det så väl, när han låg där på hennes golv, som en nykomling som snubblat in i hennes värld. De var så unga då. Så osäkra, naiva och oerfarna. Det var samma natt som han rörde vid hennes hår för första gången. Samma gång som de skrattade tillsammans i mörkret, samma gång som han lät henne drunkna i hans ögon, samma natt som deras läppar möttes för första gången.
Hade det varit verkligt för honom, eller hade han bara varit lika ensam som hon varit?
Var det bara deras läppar som möttes den natten, eller var det början på någonting oförglömligt?

Han söker hennes hand och tysta tillsammans passerar de stadens alla gator. Tänker han lika mycket som hon gör? Njuter han av nuet precis som hon gör?

Han ler, kysser henne och säger att han inte vill åka ifrån henne, bara någon månad innan han inte kan se henne i ögonen längre. Bara någon månad innan han möter henne på stan, vänder sig mot hennes vänner och ger henne inte så mycket som ett “hej”.

Hur kunde han känna så mycket? Hur kunde han känna som hon?
Han som flydde ifrån ett avslut, men vägrade att ta del.
Hur kunde han bryta ihop, när hon efter månaders väntan gick vidare?
Han som valde att låta henne gå.
Hur kunde han sägas älska, något som kunde ha setts som “aldrig ha varit på riktigt“?
Han som aldrig visade sin ångest.
Hur kunde han känna så mycket? Hur kunde han känna som hon?

Så många drömmar hon drömde om honom, så många tankar han fick.
Så många ord och så många illusioner, av vad som kunde ha blivit.

Sveriges nationaldag

6 juni. Sveriges nationaldag. Solen har tittat fram lite trots att värmen känts som bortblåst. Det har varit en fin dag, med fint sällskap och timmar av prat om allt mellan himmel och jord. Gårdagen ligger i luften och sprider fortfarande ett leende över våra läppar. 

Ikväll ska jag njuta av livet och underbart sällskap. Uppskatta vad jag har och leva i nuet. Ikväll, känns det bra.

men vad gör det?

har haft en otroligt lyckad kväll. länge sedan jag skrattade och njöt så mycket på en och samma kväll. det gör mig så glad att det finns så här fina människor. har otroligt ont i fötterna, och det kommer förmodligen vara ännu värre imorgon. men vad gör det när man haft det så bra? just nu känns allt så fint, men jag börjar förstå hur mycket jag kommer att sakna dem. har skapat minnen för livet, och är väldigt tacksam över alla som var med och bidrog till det.


lämna och starta nytt

jag är rädd för att gå vidare.
lämna och starta nytt.
gå ifrån trygghet till något främmande.

sommaren närmar sig och det ger mig lite panik. 
jag som längtat så.

hjälper det?

hjälper det oss att veta att vi fortfarande älskar varann?

men samtidigt, hur skulle vi någonsin inte kunna göra det?

RSS 2.0