ikväll låter vi natten tala

Det är mörkt ute ikväll. Stjärnorna och månen är våra enda vänner. Det slita trägolvet i köket är fylld av intorkad öl och någonstans där i vimlet står vi med brännande alkohol i våra strupar, med giftet flytande i vårt blod. Det är sent, klockan är mycket och volymen är uppskruvad till max. Några står i rummet intill och dansar, andra sitter och pratar om oviktiga ting, skriker för att överrösta musiken. På bron står folk och röker, frysandes och iklädda någon annans skor, de skrattar och ler genom molnen som bildas när de andas ut. I rummen på övervåningen ligger folk i sängar, kysser varandra bara för att de kan, för att de är fulla och kan känna att vill, bara just för ikväll. För att ingen kan säga till dem att de inte vill och för att ingen kan stoppa deras lust att ha någon, ha någon bara för ikväll. I hörnen hittas de som hamnat i djupa diskussioner, de som fastnat i djupa berättelser om livet. De som kanske är intresserade av varandra, så där lite diskret, de som har någon annan eller de som vill höra, vill veta, de som kanske bryr sig och vill hjälpa. I hallen ligger avsparkade skor, dolda under omkringkastade jackor. Några av allas väskor står i hallen, andra är gömda på olika välplacerade ställen i huset. Ingen vill ju att någon ska ta deras saker, trots att vi alla som är här ska ses som vänner ikväll. Någon gråter, någon tröstar och några andra runt ett bort skriker, skrattar och sjunger. Ikväll kan det flirtas öppet, ikväll kan det sägas sådant man aldrig annars skulle säga, sånt man kanske tänkt under en längre tid. Ikväll kan man avslöja hemligheter, sitta i andras knä, ta på varandra och göra sånt man annars inte gör.

 

 

Vi snubblar hem i natten. I kylan och i mörkret. Du söker min hand och jag låter dig ta tag i den. Jag låter dig hålla den som om det vore någonting speciellt och du är den tredje på två veckor som jag låter hålla i så. Och kanske är jag hemsk, kanske är jag som jag borde vara och kanske är jag ensam. Kanske söker jag något mer. Kanske är detta ingenting. Ikväll låter vi natten tala. Ikväll är nu och igår var då och imorgon vaknar jag i min säng och undrar vad som hände igår.


du kommer att hålla någon hårdare i handen, någon annan än mig

För en dag kommer du att vakna och märka att nuet är så mycket större. Du kommer inse att det vi hade inte var lika mycket värt som du en gång trodde. Du kommer se tillbaka och tänka att vi bara var barn då. Du kommer förstå hur det är att röra någon som får ditt hjärta att hålla andan. Du kommer att känna att du vill ge någon hela din värld och du kommer le tills du faller i sömn tryggt intill någon som kramar ditt hjärta så hårt att du inte vet vad du ska ta dig till. Du kommer att tänka tillbaka, glömma hur det kändes då. Du kommer att se mig och undra om jag någonsin kommer att känna som du gör för någon annan, undra om jag redan upplevt känslan. Kanske kommer du se mig, undra om vi någonsin kände varandra, egentligen. Kanske kommer du se mig hålla någon annans hand. Du kommer inse hur det är att verkligen känna någon utan och innan, hur det är att veta allt om någon. Du kommer att försöka hitta det som en gång var speciellt med oss, undra vad det var som fanns där. Du kommer att undra hur du kunde känna så som du kände för mig då. Du kommer tänka att du var naiv och för första gången känna att du faktiskt inte förstod innerbörden av de saker du sa till mig. Du kommer säga att det var bra att vi släppte taget, att vi lät allt sippra ut i sanden. Du kommer att hålla någon hårdare i handen, någon annan än mig, och du kommer att veta hur det är. Du kommer att vakna en dag och veta hur det är när det är på riktigt.

 

För en dag kommer du att vakna och förstå hur det är att röra någon som får ditt hjärta att hålla andan. En dag.


Fan mig som stannar kvar hos honom som inte behöver mig

Fan dig som kom in i min värld. Fan er som sades se någonting. Fan mig som bara vill ha de jag inte kan få. Fan han som finns här till och från för att försöka få mig att le och långsamt gå på hans lögner, hans inövade repliker. Fan dig som hör av dig mitt i natten för att påminna mig om att du finns kvar. Fan mig som peppar någon till att göra något som gör ont i hjärtat mitt. Fan mig för att jag stannar kvar hos honom som finns här, hos honom som inte behöver mig. Fan dig som inte finns för mig men som är så jävla fin. Fan mig för att jag sitter uppe mitt i natten medan staden sover. Fan mig som tänker på det omöjliga, som känner något jag inte borde känna. Fan han som förmodligen inte bryr sig ett dugg. Fan mig som bryr mig, fan mig som inte får bry mig. Fan mig som är så rädd för att bli ensam. Fan mig som medvetet river i mitt eget bröst. Fan mig för att jag inte är tillräcklig. Fan mig för att jag inte vågar prata med någon. Fan han som inte svarar när jag skriver. Fan han som ljuger mig rakt upp i ansiktet. Fan dig att du skriver. Fan.

RSS 2.0