let go
“If you want to find the right person,
You have to let go of the wrong one”
“If you want to find the right person,
You have to let go of the wrong one”
du är nog den
Jag känner inte igen mig
Det här är inte jag
Jag tar allting så enkelt
Har förträngt hur det var
Tillbaks i gamla vanor
När du hörde av dig igen
Och jag ställer inte frågan
"Vad ville du egentligen"
Du är nog den
Som jag borde vara hos
Du är nog den
Som jag borde vara hos
Skyller inte ifrån mig
Men du märkte ingenting
Du behövde någon större
Och jag behövde något att längta till
För jag försvinner ibland
Och alla frågar vad jag tänker på
Men jag kan inte berätta
För man får inte tänka så
Men du är nog den
Som jag borde vara hos
Men du är nog den
Som jag borde vara hos
Klockan är sent
Det finns ingen tid, för dig
Jag lever mitt liv nu
Med någon som älskar mig
Men du är nog den
Som jag borde vara hos
Ja, du är nog den
Som jag borde vara hos
Du är nog den
Som jag borde vara hos
Du är nog den
Som jag borde vara hos
Du är nog den....
Jag känner inte igen mig
Det här är inte jag
Jag tar allting så enkelt
Har förträngt hur det var
Tillbaks i gamla vanor
När du hörde av dig igen
Och jag ställer inte frågan
"Vad ville du egentligen"
Du är nog den
Som jag borde vara hos
Du är nog den
Som jag borde vara hos
Skyller inte ifrån mig
Men du märkte ingenting
Du behövde någon större
Och jag behövde något att längta till
För jag försvinner ibland
Och alla frågar vad jag tänker på
Men jag kan inte berätta
För man får inte tänka så
Men du är nog den
Som jag borde vara hos
Men du är nog den
Som jag borde vara hos
Klockan är sent
Det finns ingen tid, för dig
Jag lever mitt liv nu
Med någon som älskar mig
Men du är nog den
Som jag borde vara hos
Ja, du är nog den
Som jag borde vara hos
Du är nog den
Som jag borde vara hos
Du är nog den
Som jag borde vara hos
Du är nog den....
/ melissa horn
so true as it can be
Sometimes a girl keeps going back to a guy who treats her bad,
Because she’s not ready to give up hope that maybe someday hell change.
"Sometimes a girl keeps going back to a guy who treats her bad,
Because she’s not ready to give up hope that maybe someday he'll change"
stoppa mig
stoppa mig, stoppa mig snälla.
bind mina händer runt ryggen om det behövs.
för jag ska hålla mig på avstånd, hålla mig undan och lära mig leva så.
jag har inget val. jag bara måste.
bind mina händer runt ryggen om det behövs.
för jag ska hålla mig på avstånd, hålla mig undan och lära mig leva så.
jag har inget val. jag bara måste.
det första och sista jag vill
se dig utan att veta. det hugger någonstans inuti. samtidigt, är nog veta det sista jag vill.
och någonstans i tiden, önskar jag mig någonting annat än det här. inte för att jag inte är nöjd, utan bara för att jag vill veta. för att jag vill känna efter och måla upp en egen bild. jag vill riskera, alla det gånger jag låtit bli. jag vill kunna försöka, kunna misslyckas och förstå. kunna ge saker och ting en chans. kunna berätta hur det ska kännas, tala om skillnaden mellan rätt och vad som man tror är rätt. jag skulle vilja kämpa, se hur långt jag skulle kunna komma. misstag har jag gott om, men misstag måste göras om och om och om igen tills man har gjort det så många gånger så att man lärt sig. så att man inte kan göra fel igen. och till och med då, när man inte kan göra fel, så kommer man att göra misstag. det tar oss fram i livet.
de som förbannar dem som försöker men misslyckas, tar sig inte längre fram själv. det är okej att göra fel.
och någonstans i tiden, önskar jag mig någonting annat än det här. inte för att jag inte är nöjd, utan bara för att jag vill veta. för att jag vill känna efter och måla upp en egen bild. jag vill riskera, alla det gånger jag låtit bli. jag vill kunna försöka, kunna misslyckas och förstå. kunna ge saker och ting en chans. kunna berätta hur det ska kännas, tala om skillnaden mellan rätt och vad som man tror är rätt. jag skulle vilja kämpa, se hur långt jag skulle kunna komma. misstag har jag gott om, men misstag måste göras om och om och om igen tills man har gjort det så många gånger så att man lärt sig. så att man inte kan göra fel igen. och till och med då, när man inte kan göra fel, så kommer man att göra misstag. det tar oss fram i livet.
de som förbannar dem som försöker men misslyckas, tar sig inte längre fram själv. det är okej att göra fel.
vem lämnade vem
Är du kvar där du var?
jag har slutat gå förbi
det är nog bäst för båda
om jag försöker låta bli
Vem lämnade vem?
/melissa horn
Är du kvar där du var?
jag har slutat gå förbi
det är nog bäst för båda
om jag försöker låta bli
Vem lämnade vem?
/ melissa horn
mistakes
"The biggest mistakes you'll ever make in life,
are the risks you were too scared to take"
hur hon än gör
I ett fönster speglas molnen. I ett fönster som är oberoende av tid och rum. I rummet sitter en flicka. En tjej som tappat den röda linjen, tappat grepp och koncentration. Hon vill så mycket och så lite att frontalkrockarna i hennes tankebanor bara blir fler och fler. Hon vet och vet inte, hon tänker och hon förtränger. Hon känner och förstår, hon sjunker och missbedömer. Tiden är så viktig, spelar sådan stor roll i hennes liv. Livets banor knuffar henne i sidleds, hon tappar uppfattningen om vägen. Hon saknar så mycket, allt hon tappat i farten under hennes gång. Hon saknar henne, hon saknar honom, hon saknar dom och det. Hon klarar inte av att vara ensam, men inte heller av att ha någon där. Hon vågar inte känna, inte riktigt känna efter, inte riktigt förstå. Hon vet inte vem hon är eller vem hon vill vara, hon vet bara hur tom hon är utan dom. Utan dom och hur tom hon skulle vara utan honom. Hur hon än gör blir det fel, genom att vara lycklig, genom att vara olycklig, genom att förlåta, genom att försöka eller genom att gå på impuls. Hon vet hur mycket som står på spel, samtidigt som hon aldrig kommer att förstå dess betydelse för henne nu. Hon gungar fram och tillbaka och försöker hitta någon lösning, försöker hitta det rätta svaret. Men det finns inget rätt svar. Inget rätt och inget fel, inga måsten eller verkliga behov.
Och medan hon sitter där i rummet där molnen speglas i fönstret, finns det bara en enda upprepande mening som gör någon slags betydelse i hennes huvud:
“I can’t make you bleed if I’m alone”
I ett fönster speglas molnen. I ett fönster som är oberoende av tid och rum. I rummet sitter en flicka. En tjej som tappat den röda linjen, tappat grepp och koncentration. Hon vill så mycket och så lite att frontalkrockarna i hennes tankebanor bara blir fler och fler. Hon vet och vet inte, hon tänker och hon förtränger. Hon känner och förstår, hon sjunker och missbedömer. Tiden är så viktig, spelar sådan stor roll i hennes liv. Livets banor knuffar henne i sidleds, hon tappar uppfattningen om vägen. Hon saknar så mycket, allt hon tappat i farten under hennes gång. Hon saknar henne, hon saknar honom, hon saknar dom och det. Hon klarar inte av att vara ensam, men inte heller av att ha någon där. Hon vågar inte känna, inte riktigt känna efter, inte riktigt förstå. Hon vet inte vem hon är eller vem hon vill vara, hon vet bara hur tom hon är utan dom. Utan dom och hur tom hon skulle vara utan honom. Hur hon än gör blir det fel, genom att vara lycklig, genom att vara olycklig, genom att förlåta, genom att försöka eller genom att gå på impuls. Hon vet hur mycket som står på spel, samtidigt som hon aldrig kommer att förstå dess betydelse för henne nu. Hon gungar fram och tillbaka och försöker hitta någon lösning, försöker hitta det rätta svaret. Men det finns inget rätt svar. Inget rätt och inget fel, inga måsten eller verkliga behov.
Och medan hon sitter där i rummet där molnen speglas i fönstret, finns det bara en enda upprepande mening som gör någon slags betydelse i hennes huvud:
“I can’t make you bleed if I’m alone”
vågar inte dela med mig
för jag är så förrvirrad. känner mig så lättstött. så känslig. så ängslig. allting tar hårt eller mycket. både glädje och förtvivlan. jag vet inte vad jag vill längre. vad jag strävar mot. jag vet inte längre vad jag behöver för att må bra, har tappat förståndet och förmågan att aggera. det känns som att jag behöver en paus. en paus från livet. från alla stora obesvarade frågor. jag vill gräva ner mig i mitt rum, äta glass och försöka hitta felet. vill ha utrymme, plats att få släppa ut. jag vill släppa taget om allvaret, om pressen och alla tankar. men jag vågar inte be om det, be om utrymme då jag är rädd för ensamheten på samma sätt som jag behöver den.
allting snurrar och mina tankar är så absurta att jag inte vågar dela med mig av dom till någon. hela jag är absurt.
allting snurrar och mina tankar är så absurta att jag inte vågar dela med mig av dom till någon. hela jag är absurt.
-
We used to talk everyday,
now I’m lucky if I get a simple “hi”
silence
“Silence speaks when words can’t”
som om din sanning var starkare än din lögn
Inatt drömde jag om dig, igen. Det var länge sedan nu, som om det slutat. Våra liv skiljdes, gick vidare på andra håll. Trots att det tog en del kraft, så var det ett val. Ett bra val. Rätt val. Och vi är nöjda med det, det vet jag.
Inatt drömde jag om dig, igen. Det var så verkligt. Så ologiskt sannolikt. På något vis påverkade det mig väldigt, som om det på något vis hade någon betydelse. Kanske en påminnelse om att inte tappa dig helt. Men det var mer än så, det var betydande, som om du verkligen brydde dig. Din varma hand nuddade min hud på ryggen, som om du ville hjälpa mig. Stötta mig. Du såg på mig med ögon som ville berätta. Som ville säga någonting. Minnen visade sig på näthinnan. Du såg så skör ut där du stod, så förstörd. Som om din sanning, var starkare än din lögn.
Inatt drömde jag om dig, igen. Som bilder uppdukade på ett bord stod du där helt plötsligt bakom mig. Med ett ryck vaknade jag, och du var borta. Igen.
Inatt drömde jag om dig, igen. Det var så verkligt. Så ologiskt sannolikt. På något vis påverkade det mig väldigt, som om det på något vis hade någon betydelse. Kanske en påminnelse om att inte tappa dig helt. Men det var mer än så, det var betydande, som om du verkligen brydde dig. Din varma hand nuddade min hud på ryggen, som om du ville hjälpa mig. Stötta mig. Du såg på mig med ögon som ville berätta. Som ville säga någonting. Minnen visade sig på näthinnan. Du såg så skör ut där du stod, så förstörd. Som om din sanning, var starkare än din lögn.
Inatt drömde jag om dig, igen. Som bilder uppdukade på ett bord stod du där helt plötsligt bakom mig. Med ett ryck vaknade jag, och du var borta. Igen.
så mycket mer
Först såg jag mig inte som en av er. Jag såg mig som någon som bara var där, utan att riktigt vara med. Och jag hade ingenting emot det, tvärtom. Jag fick ju vara där. Tiden gick så fort, jag hade så otroligt roligt i er närvaro. Plötsligt, som från ingenstans, gick det upp för mig hur mycket ni betydde för mig. Hur otroligt stor betydelse ni hade i mitt liv. Hur enormt fina ni var i mina ögon. Vilken skillnad ni kunde göra av mina dar. Mycket skratt, stora leenden och retsamma kommentarer. Det var kärlek, större än en dragning mellan två personer. Det här var en dragning mellan fler. Starkare bindningar och större delar av oss var satsade. Jag vågade aldrig riktigt förklara, och nu känns allt så långt borta.
Idag vågar jag inte höra av mig längre, måste tänka efter exakt vilka ord jag väljer och frivilligt ta avstånd. Så mycket har förändrats och jag vill bara alla väl. Och visst vi kan skylla på det, att saker och ting förändras, men grejen är den att det gjorde det förut också och vi klarade oss igenom det ändå. Vi var starka, och ingenting kunde förstöra mellan oss. Det sa vi ju till och med, att ingenting skulle få förstöra mellan oss. Vi sa det flera gånger, kommer du ihåg? Jag var så rädd, flera gånger, att det skulle vara slutet. Men vi kunde inte vara utan varandra. Vi ville inte heller. Och ingenting kan ta ifrån mig den otroliga lycka jag kände i magen varje gång jag såg er. Ingenting kan ta ifrån mig minnet av den smärtsamma träningsvärken i magen efter allt skrattade eller de morgonar då man vaknade bara för att se er underbara och vackra människor sova så fult att man inte kunde hålla sig för skratt.
Trots att allt då kanske verkade ytligt eller nuvarande, så vill och tror jag, att längst inne så var det så mycket mer.
Idag vågar jag inte höra av mig längre, måste tänka efter exakt vilka ord jag väljer och frivilligt ta avstånd. Så mycket har förändrats och jag vill bara alla väl. Och visst vi kan skylla på det, att saker och ting förändras, men grejen är den att det gjorde det förut också och vi klarade oss igenom det ändå. Vi var starka, och ingenting kunde förstöra mellan oss. Det sa vi ju till och med, att ingenting skulle få förstöra mellan oss. Vi sa det flera gånger, kommer du ihåg? Jag var så rädd, flera gånger, att det skulle vara slutet. Men vi kunde inte vara utan varandra. Vi ville inte heller. Och ingenting kan ta ifrån mig den otroliga lycka jag kände i magen varje gång jag såg er. Ingenting kan ta ifrån mig minnet av den smärtsamma träningsvärken i magen efter allt skrattade eller de morgonar då man vaknade bara för att se er underbara och vackra människor sova så fult att man inte kunde hålla sig för skratt.
Trots att allt då kanske verkade ytligt eller nuvarande, så vill och tror jag, att längst inne så var det så mycket mer.
find out
"only those who will risk going too far,
can possibly find out how far one can go"
can possibly find out how far one can go"
/ t.s eliot
inte ett enda ord
"du är så bra."
Att ett litet sms, en liten ynka mening, kan göra så ont att läsa. Jag måste läsa om meddelandet flera gånger innan jag kan övertyga mig själv om att det verkligen var på riktigt. Så mycket har förändrats. Vi har inte utbytt ett enda ord, inte en enda blick, sedan då. Och minnet av när du ringde mig mitt i natten, då du sa att du var glad över att ha mig, bleknar. Trots att det mesta jag kommer ihåg var vad jag uppfattade som ren ärlighet, så spelar det ingen roll längre. Jag har aldrig tvivlat på dig. Jag kommer nog aldrig att göra det heller. Men det är över, borta. Och betydelser vi delade försvinner sakta.
Tilliten till dig har aldrig försvunnit. Men aldrig skulle jag våga kontakta dig igen. Och jag förstår dig, mer än väl. Det är bara så synd, att jag måste förstå. Att det måste vara såhär. Det är nog inget som berör dig, inte längre. Ord från personer, som inte hade en aning, får mig att tvivla. Tvivla på ifall du verkligen brydde dig om mig. Någonstans, någon gång, hoppas jag att vi kan prata igen.
Jag undrar hur mycket du tar åt dig av vad som sägs om mig. Jag undrar om du lyssnar, om du håller med eller om du bara inte säger emot.
Att ett litet sms, en liten ynka mening, kan göra så ont att läsa.
Att ett litet sms, en liten ynka mening, kan dra upp minnen som med tiden börjat blekna.
Att ett litet sms, en liten ynka mening, kan göra så ont att läsa. Jag måste läsa om meddelandet flera gånger innan jag kan övertyga mig själv om att det verkligen var på riktigt. Så mycket har förändrats. Vi har inte utbytt ett enda ord, inte en enda blick, sedan då. Och minnet av när du ringde mig mitt i natten, då du sa att du var glad över att ha mig, bleknar. Trots att det mesta jag kommer ihåg var vad jag uppfattade som ren ärlighet, så spelar det ingen roll längre. Jag har aldrig tvivlat på dig. Jag kommer nog aldrig att göra det heller. Men det är över, borta. Och betydelser vi delade försvinner sakta.
Tilliten till dig har aldrig försvunnit. Men aldrig skulle jag våga kontakta dig igen. Och jag förstår dig, mer än väl. Det är bara så synd, att jag måste förstå. Att det måste vara såhär. Det är nog inget som berör dig, inte längre. Ord från personer, som inte hade en aning, får mig att tvivla. Tvivla på ifall du verkligen brydde dig om mig. Någonstans, någon gång, hoppas jag att vi kan prata igen.
Jag undrar hur mycket du tar åt dig av vad som sägs om mig. Jag undrar om du lyssnar, om du håller med eller om du bara inte säger emot.
Att ett litet sms, en liten ynka mening, kan göra så ont att läsa.
Att ett litet sms, en liten ynka mening, kan dra upp minnen som med tiden börjat blekna.
som säger att jag är stark
drar upp knäna så nära kroppen jag bara kan. det gör ont i kroppen och jag fryser. kanske gör det ont för att jag har legat här i tio timmar nu. utan att röra mig. bara vända över till höger sida, vända över till vänster sida och förstätta så. halvsover och stirrar upp i taket. fått i mig ett halvt glas vatten, mår illa och vill inte tänka tanken på mat. musiken spelas om och om igen, tills den tystnar och jag måste anstränga mig för att strecka ut handen och slå på den igen.
jag mår nog inte så dåligt egentligen. jag mår nog, bra, ändå.
trots att jag någon timme inte vet vad jag ska ta mig till, då jag förvånas över hur mina känslor spårar, så skrattar jag nästa timme. för jag har så fina vänner, dem som finns kvar trots allt. och det finns en sådan fin människa som ser på mig och säger att jag är stark. som ser på mig och jag vet att det är just mig som denna person ser. trots mina misstag, mina snedsteg, mina utbrott och känslosamma timmar, så älskar denna underbara människa mig. och trots att jag aldrig bett om hjälp, eller stöd, så får denna person mig att må så mycket bättre. jag är så tacksam, så otroligt tacksam. för allt.
jag mår nog inte så dåligt egentligen. jag mår nog, bra, ändå.
trots att jag någon timme inte vet vad jag ska ta mig till, då jag förvånas över hur mina känslor spårar, så skrattar jag nästa timme. för jag har så fina vänner, dem som finns kvar trots allt. och det finns en sådan fin människa som ser på mig och säger att jag är stark. som ser på mig och jag vet att det är just mig som denna person ser. trots mina misstag, mina snedsteg, mina utbrott och känslosamma timmar, så älskar denna underbara människa mig. och trots att jag aldrig bett om hjälp, eller stöd, så får denna person mig att må så mycket bättre. jag är så tacksam, så otroligt tacksam. för allt.
jag finns inte tillräckligt
för jag gillar inte att klaga, men ibland skulle det vara så skönt.
bara klaga. klaga på allt. berätta om allt som finns inom mig. som tär. men jag vågar inte.
bara klaga. klaga på allt. berätta om allt som finns inom mig. som tär. men jag vågar inte.
rädd för att ingen skulle lyssna. skulle förstå.
känner mig så patetisk. så skör. sover dåligt, drömmer mycket, tappar så fina vänner, känner pressen, har ont, är frustrerad, trampas ner av hårda ord, har svårt att ta åt mig av de som faktiskt bryr sig. trots att ingen vet om det som gryr. det som bränns. ni försöker vara positiva, och jag försöker hålla med. men i ensamheten spottar jag åt ondskan. åt smärtan och åt ångesten. tårarna bränner men vill inte tränga igenom, jag som hållt dem borta så länge nu. jag finns inte tillräckligt. finns inte här och nu. jag är inte tillräckligt. inte för någon. även om jag så gärna vill
känner mig så patetisk. så skör. sover dåligt, drömmer mycket, tappar så fina vänner, känner pressen, har ont, är frustrerad, trampas ner av hårda ord, har svårt att ta åt mig av de som faktiskt bryr sig. trots att ingen vet om det som gryr. det som bränns. ni försöker vara positiva, och jag försöker hålla med. men i ensamheten spottar jag åt ondskan. åt smärtan och åt ångesten. tårarna bränner men vill inte tränga igenom, jag som hållt dem borta så länge nu. jag finns inte tillräckligt. finns inte här och nu. jag är inte tillräckligt. inte för någon. även om jag så gärna vill
-
för jag vill inte vakna förrän jag hittat en mening med det
tredje och sista gången
Och allting känns så meningslöst.
Går in igenom samma dörr. Går upp för samma trappa, in i samma rum, ligger på samma bädd, ser på samma lampa i taket som har ett galler som hänger snett. Kniper ihop ögonen på samma sätt. Hoppas med lika stor besvikelse som tidigare gånger.
19 jävla veckor har gått, och inombords skriker jag.
Går in igenom samma dörr. Går upp för samma trappa, in i samma rum, ligger på samma bädd, ser på samma lampa i taket som har ett galler som hänger snett. Kniper ihop ögonen på samma sätt. Hoppas med lika stor besvikelse som tidigare gånger.
19 jävla veckor har gått, och inombords skriker jag.
Utombords tittar jag bort, rycker på axlarna. Kanske till och med ler lite oberoende.
Tredje och sista gången, nu får jag klara mig själv. Igen.
Tredje och sista gången, nu får jag klara mig själv. Igen.
-
mycket som brukade ha så stor betydelse,
glider ur mina händer.
försätter,
utan mig.
glider ur mina händer.
försätter,
utan mig.
the lion's roar
Now the pale morning sings of forgotten things
She plays a tune for those who wish to overlook
The fact that they've been blindly deceived
By those who preach and pray and teach
But she falls short and the night explodes in laughter
But don't you come here and say I didn't warn you
About the way your world can alter
And oh how you try to command it all still
Every single time it all shifts one way or the other
And I'm a goddamn coward, but then again so are you
And the lion's roar, the lion's roar
Has me evading and hollering for you
And I never really knew what to do
Well I guess sometimes I wish you were a little more predictable
That I could read you just like a book
For now I can only guess what's coming next
By examining your timid smile
And the ways of the old, old winds blowing you back 'round
And I'm a goddamn fool, but then again so are you
And the lion's roar, the lion's roar
Has me seeking out and searching for you
And I never really knew what to do
Now the pale morning sings of forgotten things
She plays a tune for those who wish to overlook
The fact that they've been blindly deceived
By those who preach and pray and teach
But she falls short and the night explodes in laughter
But don't you come here and say I didn't warn you
About the way your world can alter
And oh how you try to command it all still
Every single time it all shifts one way or the other
And I'm a goddamn coward, but then again so are you
And the lion's roar, the lion's roar
Has me evading and hollering for you
And I never really knew what to do
Well I guess sometimes I wish you were a little more predictable
That I could read you just like a book
For now I can only guess what's coming next
By examining your timid smile
And the ways of the old, old winds blowing you back 'round
And I'm a goddamn fool, but then again so are you
And the lion's roar, the lion's roar
Has me seeking out and searching for you
And I never really knew what to do
/ First aid kit
/ First aid kit
