foundmee

Och jag läser igenom gamla konversationer, lyssnar på listan jag gjorde endast med låtar som var relaterade till dig. Mycket har hänt sedan vi sist sågs, mycket har förändrats. Nästan ett och ett halvt år har gått. Känner vi ens varandra längre? 

Jag ser bilder på dig dyka upp nu och då och det är nästan komiskt hur jag reagerar. Det är nästan komiskt att hjärtat fortfarande hoppar till varje gång jag ser ditt namn, innan jag kommer på att vi gått vidare för länge sedan, om vi nu ens hade någonting att gå vidare ifrån. 

Oftast nu för tiden känns du mest som en avlägsen bekant, någon som jag kanske kände en gång men inte delar någonting med längre. Men ibland flimrar bilder förbi och minnena känns riktiga. Avlägsna minnen som i vissa stunder blir levande igen. Som första gången jag såg dig kliva in på den där baren, jag minns hur attraktiv jag tyckte att du var. Inte kunde jag då veta att du redan samma kväll skulle skaka min hand, redan samma natt skulle knappa in ditt nummer på min mobil. Jag minns hur charmig du var, hur du fick alla att le. Och jag minns förvåningen över att vi hördes av redan dagen efter, att du undrade om vi ville träffa er den kvällen igen. Jag minns hur jag fick stoppa ett bubblande skratt som jag inte visste vart det kom ifrån.

Jag minns när du bjöd in oss till den där showen, hur jag drack lite för mycket för att jag ville kunna slappna av. Jag minns hur vi den natten kysstes i din säng, minns känslan när du höll kvar mig i din famn trots att det blivit dag igen. 

Och jag minns hur öppen du var och hur läskigt det kändes. Jag som var en sådan som höll saker mer diskreta. Jag minns första gången du kysste mig framför dina vänner, minns när din chef kom fram och presenterade sig, sa att det var kul att få ett ansikte på hon som du pratat så mycket om. Och jag minns hur glad jag blev över att du ville visa alla att jag var hon som var med dig.

Ibland känns bilderna så verkliga. Så nära och välbevarade. Andra dagar undrar jag om jag ens känner dig.

Vissa dagar känns det konstigt att se bilder när du kysser någon annan, någon med ljusbrunt hår och fina ögon, men sedan kommer jag på att jag också kysser någon annans läppar nu. Någon jag vill vara med. Och jag har kysst många läppar sedan du flyttade till andra sidan jorden. Ändå kan jag ibland fortfarande minnas just hur dina armar kändes, just hur din hand kändes i min. 

I natt var du här igen. Du hälsar på i mina drömmar med jämna mellanrum. Men i natt var inte som i alla andra drömmar, i natt var det som om ingenting i mitt liv hade förändrats sedan du åkte. I natt var det som om jag stod kvar där du lämnade av mig med bilen sista gången. Som om jag fortfarande hoppades att du skulle komma tillbaka, som om jag fortfarande hoppades att vi skulle träffas igen. 

Jag bad dig stanna till, bad dig vara här och nu, för snart skulle du försvinna. Och det var som att jag visste att du inte var på riktigt, som att jag visste att jag snart skulle vakna. Så jag bad dig bara stanna kvar vid min sida, bad dig finnas där i nuet. Där i mitt påhittade nu. Och du tittade på mig och det var som att du förstod. Som att du förstod att vi snart skulle skiljas åt igen, kanske för att aldrig träffas mer. Våra liv hade ju förändrats nu och våra önskningar och viljor likaså. Och jag låg där med huvudet på ditt bröst och ingen sa någonting, vi bara fanns där i ett påhittat nu för att snart vara redo att skiljas åt och återvända till verkligheten igen.