Trots att hon inte kan släppa det svåra med att låta honom gå
Hon kommer på sig själv med att tro att hon någonsin skulle få reda på hur det skulle vara. Och han säger att han fortfarande tycker om henne och hans ord klistrar sig fast som tyngder i hennes bröst. För det var ju hela grejen, han var ju den som aldrig skulle känna så för henne. Och även om hon för åtta månader sedan inte ville höra något hellre än att han faktiskt kände någonting för henne, så är det för sent nu. Varje del av hennes huvud skriker det. Och hon vill vara arg. För han hade haft henne, han hade kunnat hållit henne kvar bara han hade visat att han velat det, bara han hade sagt någonting. Och hon vill skylla allting på honom, hon hade iallafall försökt. Men istället är hon förstående, hon förstår honom. Och det gör lite ont i hennes hjärta när hon tänker på att hon aldrig kommer att få veta hur det skulle kunna ha varit. Hon kommer aldrig att få veta eftersom hon själv har valt det. Hon valde killen som vågade släppa in henne på riktigt framför han som gav henne för lite att hålla fast vid. Och hon vet att det är rätt, trots att hon inte kan släppa det svåra med att låta honom gå.
Kommentarer
Trackback
